Standard (EADGBE)
Lisa ligger naken,
bredvid sin industriman.
Hon ligger tyst och vaken,
med en docka vid sin barm.
Hon läser sin dagbok,
varje sida är som ett brev.
Hon viskar i hans öra,
det här är vad jag skrev.
Hon ser sitt liv på film den kvällen
ser ängen där hon lekte varje vår.
Hon minns den första kyssen
som om den var igår.
Men kvällen blev natt,
kvällen blev natt så fort...
Katarina klockor
ringer och natten är vår...
Kommer du ihåg den kvällen
vi träffades i industriland.
Solen sken så starkt och klart,
och vi låg med varann.
Hon ser sej om i rummet
som delar hennes hemlighet.
Dom här fyra åren
känns som en evighet.
Katarina klockor...
Lisa skriver dagbok
och smeker hans hand.
Älskling du får önska vad du vill
för vi ska till ett annat land.
Hon kysser honom varsamt
där han ligger stel och kall,
säger adjö till sin dagbok
med en pistol i sin hand.
Katarina klockor...
Det är bara saker som hon gör...